About Marie Barthelsson

I am a swedish UK graduate, BA (Hons) Photography, First Class Honours, Kent Institute of Art and Design, 2001-2004.

All pictures on this blog ©MarieBarthelsson

Link to : Online store for prints. Please contact me if the print you looking does not exist in the store

Marie Barthelsson Portfolio

www.fotomarie.se

 

—————————————————————————————-

Intervju med fotokonstnärinnan Marie Barthelsson, Malmö, 19/9 -08

Marie Barthelsson är fotograf och verksam i Malmö. Fram till den 28 september är hon aktuell med utställningen Silvula, i RumETT på Dunkers kulturhus i Helsingborg. Bilderna som ingår i Silvulaserien är tagna i naturen. Marie har använt sig av sprayfärg för att göra egna avtryck. Egna känslor i samklang med den magi som Marie upplever i naturen. Dessa avtryck har förevigats och sedan lämnas åt sitt bortbleknande öde för att endast finnas kvar som ett fotografi. I seek to bring life into something that is decaying or dead skriver Marie bland annat på sin hemsida.

Jag träffar Marie på Lilla Torg i Malmö mitt under pågående European Social Forum. Malmö kokar. Vi intar en uteservering för att fylla på energiförrådet. Marie väljer en kycklingsallad. Själv väljer jag en med pesto och mozzarella. Jag har inför min intervju med Marie sökt med ljus och lykta för att ta reda på vad Silvula betyder. Dock utan resultat. För att stilla min nyfikenhet frågar jag om det är ett Pippi Långstrumpord eller om det finns en faktiskt betydelse. Marie skrattar hjärtligt, men förklarar att Silvula betyder liten skog och är latinskt slang.

– Jag hittade det i en gammal ordbok när jag sökte på liten skog. Jag tyckte att det passade perfekt. Det kändes kvinnligt och samtidigt mystiskt.

Du skriver i ditt artist statement på din hemsida, fritt översatt, att det kan finnas något positivt i att inte veta vilken riktning man rör sig i när man arbetar. Fanns det en riktning när du arbetade fram Silvula?

– I arbetet med Silvula skedde ett stort misstag. När jag framkallade bilderna så var färgerna väldigt konstiga. Då kom idén med att jag själv skulle måla. Jag ville ju åt det magiska i naturen. Den magi som fanns i naturen när man var barn. Som vuxen kan man ju till exempel se att där är en sten, eller där är en igelkott. Men man ser det ju inte som när man var barn. När man var barn så såg man ett träd, men man såg också ansikten. Man kan göra det även som vuxen, men man tror inte på det.

Har du fått jobba väldigt aktivt för att hitta tillbaka till magin?

– Nja, när jag väl började måla så blev jag ju som barn på nytt. Då väcks ju också det med att man blir upptagen av att hitta form och färg. Det klart att det aldrig blir riktigt samma, men man hittar väl ett nytt sätt att leka eller se det magiska.

Är det en känsla som alltid infinner sig när du rör dig i naturen?

– Ja det är åtminstone lätt att arbeta i skogen. Lätt att koncentrera sig. Man får verkligen tid att känna efter.

Lugnet?

– Ja. Men det lugnet kan man ju få i stan på natten också. Men i skogen blir det lite mer privat.

Men tror du att du är beroende av just lugnet?

Ja kanske. Jag tror att jag har lättare att koncentrera mig då. Man vet ju aldrig riktigt vad det är man skall göra förrän man börjar göra det och det är lätt att bli distraherad.

Vad inspirerade dig till Silvula?

– Innan jag började med det här projektet så läste jag väldigt mycket om land-art och nature-art. Till exempel en fotograf som heter Andy Goldsworthy. Han bygger skulpturer av naturen i naturen. Tar en bild av skulpturen och sedan låter den förstöras av naturen själv. Jag studerade också en fotograf som heter Richard Long. Han kunde till exempel gå fram och tillbaka på en åker tills dess han kände att han var ett med naturen. Då ställde han upp en kamera och tog en bild av stigen han skapat genom sin vandring. Väldigt flummigt, men kul.

Tror du man hade sett på till exempel Richard Longs bilder på samma sätt om man inte hade veta hur de kom till?

– Antagligen hade det varit en ganska tråkig svart-vit bild på en åker med en stig. Man hade kanske funderat på vart stigen leder. Men när man får förklaringen, att han gått fram och tillbaka, så blir det fascinerande.

Du har tidigare ställt ut en bildserie som heter Protokoll. Där följer du genom bilder utredningen av ett mord som skedde i ett litet samhälle i norra Bohuslän 1964.

– Ja, jag hittade domslutet av fallet av en slump och blev fascinerad av hur domslutet var skrivet. Man kan märka att det var ett viktigt och stort fall för den som skrivit domslutet. Det är nästan som att läsa något skönlitterärt fast allting är fakta. Det var också fascinerande eftersom det inte finns något i utredningen som liknar dagens utredningar. Allt bygger på vittnesmål och förhör.

Hur gick du tillväga i ditt arbete med Protokoll?

– Jag bodde i England vid den tidpunkten, men jag kände att känslan för bilderna var tvungen att hittas på plats så jag reste hem. Jag prickade in de angivna platserna från protokollet på en karta. Sedan fick min pappa köra runt mig. Det kändes för läskigt att göra det själv. Det skapades en väldigt speciell känsla när jag tog bilderna på de platser det skett med protokollet färskt i minnet. Protokollen blev en stark kontrast till det vackra landskapet. Fast jag kan ana svaret så frågar jag Marie om hon till exempel skulle kunna tagit bildserien i England istället och på det sättet besparat sig resan. Marie ställer skeptisk till denna fråga och förklarar att hon aldrig skulle kunnat komma i samma sinnesstämning.

– Då skulle det ju vara fake!

Lunchen har åkt ner och kaffet likaså. Marie berättar att några av bilderna ur Silvula serien hänger på en restaurang i Malmö. Vi bestämmer att vi skall bege oss dit så fort maten sjunkit ner. Medan vi väntar på att matsmältningsprocessen skall sparka igång frågar jag Marie om det finns några konstnärer som inspirerar henne. Marie berättar att det funnits många som har inspirerat henne. Richard Misrach är till exempel ett namn som nämns.

– Jag kanske inte går tillbaks till dom så mycket även om dom alltid finns med. Men jag skulle nog faktiskt säga att jag letar efter en ny.

Vi beger oss ut i Malmö vimlet. Denna fredag livligare än vanligt då ESF pågår för fullt. Väl på restaurangen där fotografierna hänger fascineras jag av Maries bilder. Färgerna hon adderat naturen innan fotografierna tagits är ibland så subtila att man knappt märker dom. Jag tycker mig kunna förstå den magi som Marie pratar om. Bland annat hittar jag en bild som ger mig en väldigt stark J.R.R Tolkien känsla. Häftigt.

Jag blir nyfiken på när Marie insåg att det var fotografi som var hennes uttrycksform.

– Jag bestämde mig när jag var 16 eller 17. Jag är ju uppvuxen med att måla och i ett hem där det uppmuntrats att uttrycka sig i bilder. Min pappa har alltid målat, men jag hade kanske aldrig riktigt tålamod till det…

Innan jag och Marie skiljs åt så blir jag nyfiken på om hon har några kommande projekt som vi kan prata om. Hon berättar att det finns gott om idéer som hon vill ta tag i, men vill helst vänta med att prata om dom. Åtminstone fram till första test.

Marie är utbildad i England, BA (Hons) Photography, Kent Institute of Art and Design där hon tog examen år 2004 med en First Class Honours. Hon är sen dess verksam i Malmö och har ställt ut på Galerie Rose Marie under Fotografi-i-fokus mars 2005 och mars 2007. Hon ställde även ut i samband med Konstrundan, Nätverket brudarna på Galleri Rönnquist & Rönnquist den 23–24 augusti.

/Tomas Persson Carlberg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s